Paradiset vid vägs ände
Nu sitter jag hemma vid skrivbordet igen och liksom varje år känns det lite tungt. Kanske lite extra i år med tanke på att jag inte känner att jag fick ut allt jag ville utav veckan. Det var både vädret och min förkylning som satte käppar i hjulet och begränsade mig. Vi har fortfarande varit iväg på äventyr, jag och vovven, men jag hade velat göra ännu mer. Jag hade framför allt gärna sett att regnet höll sig borta - jag har inga problem med att temperaturen låg på 10-12 grader, det är ganska skönt att det inte är stekande varmt när man är ute och vandrar, men just regnet och dom låga molnen. Det var lite trist.
Sen är jag ju ändå nöjd med vår vecka, trots alla motgångar. Det har varit otroligt skönt att bara få komma bort och koppla av. Jag vet att jag tjatar om det varje gång jag är där, men det finns ingen annan plats jag känner mig så avslappnad på som just där. Jag släpper precis alla måsten och all vardagsångest och jag lever i stunden istället. Jag ger mig ut i skogen. Jag sitter vid fönstret och lyssnar på radio. Jag strosar runt på tomten medan Hera ligger och spanar ut över ägorna och vi bara stormtrivs båda två. Och vi har ju varit ute på lite äventyr ändå, och klämde till och med in några saker jag länge velat göra. Separata inlägg om det kommer, och lite har ni ju redan fått se. Men i det stora hela så hade vi en underbar vecka som i vanlig ordning gick alldeles för snabbt - jag hade gärna stannat en vecka till, eller två, eller typ fem. Nu känns det lite jobbigt att jag troligtvis inte kommer upp hit igen förrän nästa år. För det är här jag vill vara. Det är här jag mår som allra bäst. Tack, till Ramis och stugan och allt runt omkring, för att jag får leva min dröm några dagar om året ♥
Jag älskar den här vyn. Varje gång bilen svänger vänster och det här dyker upp framför mig är det en euforisk känsla som sprider sig i hela kroppen. Det är verkligen precis som att få komma hem, och det är magiskt. Som jag älskar den här platsen och så oerhört tacksam jag är över att min familj hamnade just här
Det här är det man ser om man sitter vid fönstret, och det är ytterligare en favoritvy. Här satt jag många timmar under veckan och bara tittade ut. Lite mer till höger så ser vi upp på berget och kalfjället på andra sidan - vår stuga är ju placerad i en liten dalgång
Och när jag satt där vid fönstret så löste jag sudoku. Korsord. Mer sudoku. Jag har aldrig riktigt varit ett fan av något av det förut, men det var i påskas vi alla satt och löste korsord och sudoku tillsammans. Den här veckan fortsatte jag och jag kunde inte sluta. Anledningen till att jag aldrig gillat det är för att jag aldrig förstått, men nu fick jag in snitsen och ibland flöt det bara på. Och jag fick känna mig smart, även fast det bara var dom lätta. Men jag hann faktiskt med tre av dom svåra också innan jag åkte hem! ;)
Hera får aldrig gå lös här hemma i Stockholm, för det finns för mycket som distraherar henne. Nu är hon 11 år och jag tror inte att hon skulle få för sig att springa iväg längre i och för sig, men det är en dum risk. Men här uppe är jag hur trygg som helst. Hon har aldrig frivilligt lämnat tomten och jag kan lämna henne liggandes här uppe även om jag går ner till bäcken och hämtar vatten. Och hon mår så himla bra. Och det ger mig ro ända in i skälen att se henne så lycklig
Mitt lilla fönster ♥
Är det verkligen semester om man inte jobbar samtidigt? Sista dagen, när det regnade typ hela dagen, så drog jag ut trimmern och trimmade gräset runt om på tomten. Jag jobbade ju med trädgård och liknande arbetsuppgifter för några år sedan och trimma gräs var en utav mina favoritsysslor - och som jag saknar det! Därför känns det inte alls som att jobba när jag gör det här uppe, för det är bara så roligt.
Och ofta springer jag bara runt och fotar henne när hon ligger och njuter. Det är en fröjd att ha henne framför kameran, min vackra lilla dam ♥
åh vackra bilder