Förstår ni vilken fridfull morgon jag hade igår? Jag satte mig i bilen 05.00 på morgonen med full värme och tjocka tröjor - det märks att hösten hänger i luften och löven börjar väldigt sakta bli gula. Jag styrde ut mot mitt älskade Björkvik, i hopp om att få se solen stiga upp vid horisonten. Det blev faktiskt inte riktigt som jag hoppats på, då ett tjockt molntäcke lade sig i rad precis där det var menat att solen skulle titta upp. Men jag fick uppleva ganska fina färger ändå. Jag var helt ensam i kylan och som varje gång så satte jag mig ner och bara andades. Det är inte ofta jag gör det - där jag helt stannar upp och bara tar det lugnt. Jag kan inte påstå att jag alltid är stressad eller uppe i varv, men jag har också svårt att helt koppla av. Men här ute går det. Jag lägger mig ner på klipporna och bara lyssnar på vågorna, och jag kan andas ordentligt. 

 

Jag tror att vi alla behöver det ibland. Det där ögonblicket där du inte gör någonting, där du inte tänker på någonting. Där det inte finns några måsten eller saker du bör göra. Ingen stress. Ingenting, egentligen. Det är bara du och tystnaden. Hoppas ni har en bra vecka hittills! Nu kommer jag snart ta tag i alla inlägg från Skottland som måste skrivas och förberedas - jag har fortfarande så mycket att visa och berätta! :D