Är verkligen helt förälskad i den här parveln. Igår var vi och hälsade på lille August och när Johanna la ner honom i mina armar var det som att alla problem jag någonsin haft bara blåste bort. Hur kan någonting annat vara viktigt? Hur kan jag ha ångest över jobbförändringar eller gräma mig över en kille? Hur kunde jag några timmar tidigare må dåligt över småsaker? Aldrig någonsin har jag hållit i en sådan liten person. Lilla vännen, bara tre veckor gammal. Jag var livrädd för att jag skulle råka ha sönder honom, men samtidigt var det ett sådant privilegie att bara få hålla i honom. Helt galet hur mycket jag tycker om honom redan, och kärleken växer för varje dag. Helt ofattbart att det finns ett nytt litet liv i släkten. Är bara så fylld av kärlek just nu ♥