When everybody else is asleep
Näst sista morgonen på Gran Canaria gick jag upp extra tidigt i hopp om att få se soluppgången. Jag hade det som mål med den här veckan, men dom första dagarna när det verkligen var strålande sol hela dagarna så mådde jag alldeles för dåligt för att gå upp tidigt. Och dom sista dagarna bestod av betydligt fler moln, så någon ordentlig soluppgång blev det aldrig. Jag gick ut på balkongen och konstaterade att det var alldeles för molnigt vid horisonten, men jag slängde kameran över axeln och tog stativet i andra handen och gick ut ändå. Jag promenerade till strandpromenaden och vidare ner till stranden. Jag tänkte först bara gå en liten bit, men ju längre jag gick desto mer ville jag komma fram till den lilla spetsen av sanddynorna, den lilla udden där det svänger och börjar gå åt andra hållet.
Jag hade förväntat mig att det skulle vara rätt tomt, men det var ganska många som hade likadana tankar att få sig en mysig promenad innan den nya dagen skulle ta fart. Jag gick utmed vattenbrynet och trodde att stranden aldrig skulle ta slut. Det är ju en ganska bra bit, om ni tittar på sista bilden i det här inlägget så ser ni lite bättre. Men samtidigt gjorde det ingenting att det var så långt, för jag njöt så mycket av att gå där helt ensam. Resten av familjen låg kvar hemma och sov. Jag mötte en och annan morgonpigg joggare och några andra som bara liksom jag strosade utmed vattnet och njöt. Det låg ett lugn över hela platsen vid den här tiden på morgonen. Stranden som vanligtivs var fylld av badgäster var nu istället ett promenadstråk för människor som ville börja dagen på bästa sätt.
Om man ska hitta någonting positivt i att det låg ett tjockt molntäcke ovanför horisonten är det ju ändå hur snabbt omgivningen förändras. Ena sekunden gömde sig solen bakom molnen, andra sekunden var allting så där krispigt lila, tillbaka till molnigt för att sedan lyckas tränga sig igenom. Det är ganska mysigt att bara stå och beskåda soluppgången i dess alla etapper. Det är mycket som händer på kort tid, men det är det som är lite av förtjusningen med att fotografera en soluppgång. Både ljus och färger kan ändras så drastiskt från bild till bild. När jag väl kom fram till udden där det svänger in till höger stannade jag där ett tag. Jag hade sällskap av en man som sakta gick en bit ute i vattnet med ett fiskespö, annars var det bara folk som gick förbi. Jag sprang runt där i sanden, lämnade tryggheten på torra land och njöt av hur vattnet skvälpte upp över fötterna. Jag försökte också ta en himla massa bilder, men batteriet i min fjärrutlösare var så dåligt just här att det inte funkade alls. Jag fick två bra bilder av typ 50, haha. Men det gjorde inte så mycket det heller. Det var inte egentligen bilderna jag var ute efter. Jag ville bara ha den där mysiga stunden för mig själv vid havet.
När jag kände mig nöjd strosade jag tillbaka en bit innan jag svängde av upp mot sanddynorna. Jag var fortfarande inte helt frisk och orkade inte gå så långt, men jag tog mig upp på en av dom lite högre kullarna. När vi hade varit där några dagar tidigare hade det varit folk lite överallt, men nu var det betydligt lugnare. Här och var var det någon som korsade dynorna för att ta sig ner till vattnet, eller kanske någon som också hade klivit upp tidigt i hopp om att få se solen stiga ur havet. Hur som helst så var det väldigt mysigt att få stå där och kika ut över detta fantastiska landskap och jag hade kunnat stanna hur länge som helst. Just i det ögonblicket kom den här åka-hem-ångesten och jag ville aldrig gå därifrån. Det fanns ju fortfarande så mycket att utforska, så mycket att se. Jag var inte redo att lämna. Men Jonas satt där hemma med frukosten klar och jag visste att det bara skulle bli jobbigare ju längre jag drog ut på det, så jag packade ihop min ryggsäck och tassade tillbaka utmed strandpromenaden. Allt fler började vakna till liv och butiksägarna började plocka fram sina grejer. En ny dag hade börjat även idag, och jag var så glad över att jag hade fått den här stunden för mig själv trots att soluppgången inte blev som räknat.
