Jag vet inte hur många gånger jag öppnade upp ett tomt dokument och försökte skriva ett inlägg under första månaden efter att jag skrev det senaste. Efter det loggade jag in här på bloggen kanske en gång varannan vecka, och sen bara en gång i månaden. Jag hittade ingen inspiration över huvud taget och det enda jag hade inom mig var sorg och ilska, och det blir inga intressanta inlägg av det. Så det blev en väldigt lång, frivilligt ofrivillig bloggpaus. Jag har ofta tänkt att jag ska gå in och skriva ett inlägg, men samtidigt ville jag inte börja igen innan jag visste att jag hade orken att fortsätta. Jag ville inte ge någon tid åt bloggen innan jag visste att jag kunde ge mer. Nu går jag på lite drygt fyra veckors semester och jag tänker att det är det perfekta tillfället att börja försöka igen. För jag vill blogga. Jag vill fota. Jag vill få utlopp för min kreativitet, när den väl återvänder. 

 

Det har varit ett jobbigt år hittills, det ska jag inte ljuga om. Det har varit många inre kamper med mig själv där jag hela tiden hittat mig själv på botten under en väldigt lång tid. Varje gång jag tror att jag har hittat upp så händer det något nytt, och när Molly gick bort så blev det för mycket. Senaste månaderna har varit oerhört tunga och även fast jag inte alls mått jättedåligt precis varje dag så har det hängt över mig hela tiden och jag märker att jag är känsligare än tidigare. Små saker kan få mitt humör att vända på en sekund. Jag är mer lättirriterad än vanligt. Och så kommer det säkert att vara ett tag till, för än har inte livet ordnat upp sig. Men jag inser också att det inte bara kommer att bli bättre om jag inte gör något åt det. Det har bara varit väldigt svårt att hitta orken till någonting, men allt fler dagar den senaste tiden har jag känt att jag vill igen. Och jag ser det som en bra start, för någonstans måste jag ju börja. Bara dom senaste veckorna har jag börjat uppskatta min omgivning så mycket mer - att sitta och prata i telefon med mina kompisar, att hänga i stallet ett par timmar eller att bara umgås med mina kollegor en vanlig arbetsdag. Vissa dagar är bedrövliga, men det blir allt fler dagar som är bra. Och det känns som ett bra tecken.

 

Nu har jag ju som sagt lite drygt fyra veckors semester. Första stoppet är Linköping där jag ska fira midsommar med två kompisar. Direkt efter det bär det av till fjällen i en vecka, bara jag och hunden. Därefter blir det en långweekend till Dublin och sedan avslutar jag semestern med en dryg vecka på Skottland tillsammans med en kompis där vi bara ska bila runt och njuta av landskapet. Detta kommer att ge mig en hel del bloggmaterial! Så förhoppningsvis blir det inte lika dött här i framtiden. Välkommen tillbaka, säger jag till mig själv. Nu ska bloggen få hjälpa mig att läka ännu mer.