Den vackraste staden
Här kommer egentligen bara lite blandade bilder från Dublin, för att det är en sådan fantastisk stad. Jag har ju "bara" varit här fyra gånger, och det är "bara" om man jämför med hur många gånger jag varit i London. Det kan jag inte ens räkna. Men trots att jag borde se London som ett andra hem snart - och det gör jag, till viss del - så är det något så speciellt med Dublin. Redan första gången jag var här så kände jag mig bara hemma. Det är familjärt och tryggt och mysigt. Jag gillar att det inte är en överdrivet stor stad. Jag gillar att jag hittar hyfsat bra och vet vart jag ska gå, haha.
Nej, men det finns egentligen inte så mycket mer att säga. Jag kan inte beskriva den känslan, men jag tror att alla som har varit i Dublin förstår lite av vad jag försöker få fram. Det är något speciellt. Det är inte mycket, men samtidigt är det allt. Jag är väldigt hemmakär och tror inte jag någonsin flyttar ifrån Stockholm, men ibland blir jag lite sugen på att flytta hit ett tag. Och det är ett väldigt bra betyg från mig.
Det här är en staty av James Joyce, en irländsk författare, som egentligen inte alls har någon större betydelse för oss, men det är ytterligare en nostalgisk grej. När jag och Erica var här 2012 så blev vi förföljda av namnet James Joyce. Det var överallt - i böcker, på husväggar, affischer. Vi hade vid det laget ingen aning om vem det var, men en dag var vi ute och gick på den här gatan och jag går fram till den här statyn för att vara lite rolig och posa bredvid honom, men när jag sen tittar ner och läser vem det var så höll vi på att dö av skratt båda två. Som sagt, det är gamla minnen. Jag älskar det.
Den här sista bilden är en mobilbild, men jag kan inte strunta i den. Det är Temple Bar at night, och det var sista kvällen vi strosade igenom här. Trubadurernas röster väller ut från varje dörr man går förbi och det står glada människor i alla åldrar från alla olika länder och bara sprider en sådan fantastisk stämning. Vi gick här och åt glass trots att vi alla var proppmätta och det var ett sådant perfekt avslut på resan. Återigen, att bara gå här gör mig lycklig.