Jag sitter här och ler för mig själv när jag tänker tillbaka på helgen som varit. En alldeles underbar, fantastisk och rolig helg som jag gärna bara skulle vilja göra om vecka efter vecka, dag efter dag. Mika var ju uppe på besök och vi båda bodde hos Jenny lördag till söndag och det enda vi har gjort är att hänga i olika stall, skratta och umgås. Det var länge sedan alla tre fick chansen att träffas ordentligt och därför var det extra roligt. Vi tre har ju hängt ihop i mååånga år nu och det är alltid, alltid, alltid lika roligt att ses igen, och dessutom när det inte händer lika ofta längre. Mika bor inte kvar i Stockholm och jag bara jobbar mina långa dagar hela tiden - det är liksom svårt att få till något. Men det får mig att uppskatta det ännu mer när vi faktiskt lyckas och den här helgen kan inte beskrivas med något annat ord än perfektion, i alla fall ur mina ögon.

 

På lördagen träffade vi tre andra kompisar vi också mött igenom hästarna. Alla tre har stått i samma stall som oss (eller ja, nu är det ju bara jag kvar där... ;)) och det var jättelänge sedan jag träffade någon av dom också. Jag kan ärligt säga att jag inte kan tänka mig ett bättre hästgäng. Vi är en udda blandning i olika åldrar, men vi har så jäkla roligt tillsammans och vi kan stå och skratta åt onödiga saker i flera timmar. Och det är ju liksom det viktigaste. Att det klickar. Att allting bara passar. Och på söndagen hängde vi själva bara jag, Jenny och Mika. Vi började med att gå ner till "mitt" stall där jag fick skutta runt över några hinder i halsring på min lilla ponny - något vi inte gjort på länge, så jag var överlycklig bara där. Sedan bar det av till Jennys stall där hon fixat så att vi kunde låna hästar och rida ut tillsammans. Och det var verkligen inte igår - och det är ju faktiskt bland det bästa jag vet, att rida ut med dom här två. Vi gör allting roligt och det finns inga jag kan slappna av med så mycket på hästryggen som just dom här två. Vi känner varandra utan och innan och jag behöver inte oroa mig över någon annan än mig själv, och även fast vi alla tre satt på främmande hästar så var det liksom inga problem. Jag fick uppfylla min fjordingdröm som jag haft sedan jag var liten och låna världens sötaste lilla fjording - ja, han var liten. Mindre än den redan väldigt lilla d-ponnyn jag rider annars, haha. Men det gick så bra och vi hade det så jäkla roligt. Jag kan verkligen inte trycka på det tillräckligt mycket och jag kan verkligen inte förklara hur lycklig jag kände mig just i det ögonblicket. Ibland behövs det inte så mycket mer än två bästa kompisar och några hästar. Dom här två personerna är bland det bästa jag har här i livet och jag är så tacksam över att våra vägar korsades för många, många år sedan. Jag och Jenny överlevde ju en lång distansvänskap när hon flyttade till Östersund för gymnasiet där vår vänskap egentligen bara blev starkare, och Mika, ja hon är ju min partner in crime alla dagar i veckan, trots att hon nu bor långt bort. Tack för att ni finns, båda två. Ni är så jävla bäst och jag älskar vårt lilla gäng ♥